Grillbritt Webzine

Jag kan väl börja med att konstatera att detta möjligen är ett av Cradle of Filth’s bättre släpp. Mycket bra black metal. Eller oj… gotisk synthdriven symfonimetal med musikaliska influenser från black metal menar jag såklart. Hur som helst så har grabbarna fått till det bra den här gången med många vackra låtar. Som vanligt inleds skivan med ett intro på synth och sen brakar det loss med musik i rätt raskt tempo och lite mer synth då och då. Riffen är elaka men synthen är mest mysig då den hoppar in. Sången vrålas, väses, viskas och gurglas fram om vartannat. Ibland låter det som en elak liten vätte som sitter och äter lik och ibland som om sångaren har fastnat med pungen i ett skruvstäd för att dra ett citat. Någon kvinnlig operasångare hoppas också in för att sjunga lite ibland men det borde hon inte göra eftersom hennes röst inte alls passar musiken. Om man ska klaga på lite mer saker så är det alla synthintron som mest känns onödiga. Börjar inte musiken snart…?