Grillbritt Webzine

2003Det här är någon sorts rock tydligen som vi bjuds på från detta färska Sundsvallsband. Med beskrivningen från basisten i bandet att dom spelar folkmusik och ”jag vet inte riktigt egentligen vad vi spelar” så vet jag inte heller riktigt ut och in. Det låter som någon blandning av något band jag inte har hört och med en nypa av något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Med den lysande beskrivningen i minnet och ”Bonjour Tristesse” i lurarna vet jag inte riktigt vad jag heter längre. Det låter kanske som något band man skulle kunna se på MTV om man nu skulle vilja kolla. Lite slätstruket medhårs, mysigt och rumsrent. Tempot är rätt lugnt, och dom smått distade gitarrerna spelar fina trudeluttar tillsammans med basen. Sången framförs av en hyfsat manlig karlakarl och påminner lite om ”The Jesus & Mary Chain”. Lite lugn sådär och känslig. Med risk för att få spö om någon i bandet ser mig i korridorerna på skolan så måste jag nog ändå säga att det här inte riktigt var min kopp te. Viss musik är inte dålig precis men inte lika intressant som mycket annat man kan lyssna på. Men det står ju givetvis i betraktarens ögon, och det här är min recension! Min lillasyrra kommer nog att gilla dom i alla fall.

2003-04-14