Grillbritt Webzine

GrillBritts arkiv uppladdat

grillbritt — Wed, 10 Oct 2007 01:29:20 +0000

Nu finns allt material från det gamla webzinet GrillBritt uppladdat här på WordPress. Sidan lades ner på grund av falnande intresse någon gång under 2003, men har funnits på internet ett tag till efter det. Nu är dock domänen försvunnen men det kändes tråkigt att alla recensioner, intervjuer och låtsnack bara skulle ligga och ruttna på ett ensligt hörn av en gammal hårddisk. Särskilt intervjuerna kan jag tänka mig att folk ger ett mer bestående intresse, så tryck på den kategorin i högerspalten så får du upp konversationerna med 2002-2003 års data-metal-elit. Det mesta andra materialet består till större delen av pekoral tonårsmetal-ångest, men även där kanske folk med rätt intresse kan skynja något fruktbart. Mycket nöje!

21 lucifers – Retaliation

grillbritt — Wed, 10 Oct 2007 01:14:45 +0000

Här bjuds vi på en hård och snabb blandning av thrash och death metal av 21 lucifers från Falun. Grabbarna har tagit sitt namn från en australiensisk tidningsartikel om uttråkade ungdomar som tagit tillflykten i de kriminellas värld. Det låter som en blandning av Slayer, Cryptopsy och Pantera. Snabba vändningar i låtarna ibland, gutturala skrik, galna och snabba riff… men annars låter det rätt klichéaktigt, och inte särskilt lång är demon för den delen. Men en helt okej demo i vilket fall som helst.

Hollowhead – G.O.D.

grillbritt — Wed, 10 Oct 2007 01:13:49 +0000

Sjusträngad fyrtätt med rötter i Sveriges minsta håla Ånge. Det är ett politiskt band med åsikter om allting står det på hemsidan under en bild med hjältarna som poserar med ihopbitna ansiktsuttryck och ser jättetuffa ut. Musiken är inte riktigt lika hård och brutal, utan det har dom nog skurit ner på en bit. Den kan nog beskrivas som en sorts blandning av Pantera och Metallica om man ska göra det enkelt för sig. Och som sagt
kryddat med texter fulla med dagsaktuella åsikter om politiska händelser. Men det där lilla som gör att bandet sticker ut näsan bland alla 10 000 andra liknande hårda band verkar i dags dato tyvärr saknas.

Infanticide – Ultra Violence Propaganda

grillbritt — Wed, 10 Oct 2007 01:13:12 +0000

2003 Yeah, här var det studioinspelad grindcore/death från Gävle. Jävligt bra dessutom! Demon inleds med en ljudsnutt samplad från någon gammal skräckfilm, och sätter därmed ribban högt i mina ögon eftersom man inte kan få nog av samples från skräckfilmer. Och sen dundrar det iväg med snabb dödsgrind med härligt ljud, skön sång och fräna låtar med titlar som 24 hour torture service” och ”Fanatic Addiction to Lobotomy”. Texterna är på engelska och handlar självklart om horror, skräck, våld och ond bråd död. Precis som det ska vara. Vad mer kan man begära egentligen? Jo, ett fullängdsalbum för fan! Eller i alla fall så vill jag ha mer demos i min postlåda så fort som möjligt.

2003-04-14

Joe Jupiter – Bonjour Tristesse

grillbritt — Wed, 10 Oct 2007 01:12:33 +0000

2003Det här är någon sorts rock tydligen som vi bjuds på från detta färska Sundsvallsband. Med beskrivningen från basisten i bandet att dom spelar folkmusik och ”jag vet inte riktigt egentligen vad vi spelar” så vet jag inte heller riktigt ut och in. Det låter som någon blandning av något band jag inte har hört och med en nypa av något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Med den lysande beskrivningen i minnet och ”Bonjour Tristesse” i lurarna vet jag inte riktigt vad jag heter längre. Det låter kanske som något band man skulle kunna se på MTV om man nu skulle vilja kolla. Lite slätstruket medhårs, mysigt och rumsrent. Tempot är rätt lugnt, och dom smått distade gitarrerna spelar fina trudeluttar tillsammans med basen. Sången framförs av en hyfsat manlig karlakarl och påminner lite om ”The Jesus & Mary Chain”. Lite lugn sådär och känslig. Med risk för att få spö om någon i bandet ser mig i korridorerna på skolan så måste jag nog ändå säga att det här inte riktigt var min kopp te. Viss musik är inte dålig precis men inte lika intressant som mycket annat man kan lyssna på. Men det står ju givetvis i betraktarens ögon, och det här är min recension! Min lillasyrra kommer nog att gilla dom i alla fall.

2003-04-14

Martyrum – Conquering the Land of Sin

grillbritt — Wed, 10 Oct 2007 01:11:41 +0000

Ingen etikett, 2002Martyrum spelar på det här demot rå black metal som inte är att leka med. Inspelningen är gjord i studio men dom har ändå lyckats få ett skönt lite skitigt ljud, speciellt på gitarrerna. Sången är, som traditionen påbjuder, guttural och så mysig att man vill bjuda hem vännerna på pyjamasparty för att leka med dockor och lyssna på demot. Det påminner lite om Darkthrones skiva ”Plaugewielder” faktiskt, på både ljudet och riffen. Inte en fullpoängare men det är inte dåligt precis!

2002-12-09

Maskinfett – s/t

grillbritt — Wed, 10 Oct 2007 01:11:00 +0000

Jag fick en kassett på posten i dagarna med ett medföljande brev där det stod att det vore gött om jag kunde recensera demon… och om jag inte skrev bra om den så skulle han döda mig. Jag blev skitskraj, sprang 15 varv runt huset (naken), skrek mig hes och ringde till Säpo sju gånger på raken. När jag lugnade mig och faktiskt lyssnade på skivan så visade det sig vara riktig extrem noise på högsta volym. Det finns inga melodier med, utan bara vrål (tror jag kunde urskilja några vrål faktiskt), bank, oväsen och grin. Snabbt går det också. Så snabbt att ingen fjantig dödsmetalltrummis i världen skulle kunna hinna ikapp. Jag blev stormförtjust och drog tillbaka polisanmälan med orsaken att det bara var en kompis som hade busat. Man kunde ju åtminstone önska att det var på CD man fick demon i alla fall, Cd-demofetisch som man är. Fyra låtar bjuds vi på under loppet av några få minuter. ”Fatcomp”, ”Maskinjävel”, ”Vomit from the sky” och ”Satans Jävla Oljud” tyder på att det är riktigt brutala urladdningar vi får ta del av. Skitbra! Så nu slipper jag nog bli dödad också… det kanske man blir ändå eftersom man inte vet riktigt vad det rör sig i huvudet på folk som gör sån här musik. Det är nog bara en tidsfråga innan någon av dessa låtar toppar Trackslistan får Grammis och hela skiten. Jag blev faktiskt rätt inspirerad själv och funderar på att starta upp ett liknande projekt någon gång i framtiden… Men då släpper jag den på CD.

2003-04-14

Morannon – The Coming of Our Armageddon

grillbritt — Wed, 10 Oct 2007 01:10:08 +0000

2003

Yeah! En blick på omslaget som föreställer Satan som vilseleder människor med böckers hjälp gör att man får en liten föraning om vad som väntar en av demot. Givetvis är det black metal, och en rå och elak sådan. Naturligtvis. Låtarna är omväxlande sega, råa och sura till att bli snabba, råa och sura. Det luktar oldschool -svartmetall med rötterna i Norges djupaste katakomber där hemska band repar nere i katakomberna under stora katedraler, när dom inte gurglar jungfrublod och styckar småbarn. Texterna är på engelska och handlar om smärta, demoner, död och mörkrets makter och gurglas fram av en riktigt maskulin karlakarl som man inte precis vill möta på kyrkogården en mörk natt efter klockan tolv under fullmånen. Man kan även ana lite synthar i bakgrunden ibland, men dom har inte en så framträdande roll. Demot avslutas med en cover på Darkthrones gamla hit ”Under a Funeral Moon”, och.det är nog nästan precis som den skulle ha låtit om Darkthrone inte spelade in sin version i garderoben hemma hos deras mormor. Jag måste säga att konceptet känns lite uttjatat faktiskt, men musiken är inte dålig för den delen. Utan tvärtom så funkar det kanon! Sköna riff och riktig ondska som sprudlar ut genom hörlurarna. Det här ska jag lyssna på när jag är ute och joggar.

2003-04-14

Sohr – Shoot to kill

grillbritt — Wed, 10 Oct 2007 01:09:14 +0000

Jag kom över en demoskiva av ett Sundsvallsband som jag faktiskt tror har lagt ner nu. Men eftersom det var så jävla bra kände jag mig tvungen att recensera det ändå. Det är teknisk metal av hög kvalité med en riktigt skicklig kille bakom trumsetet och ena gitarristen Michel Lansink från The Kristet Utseende på gitarr och sång. Det luktar Meshuggah fast lite långsammare och ingen riktig sång i traditionell mening, utan det spelas samples från lite varstans istället. Det viskas och väses fram onda meddelanden om döden mellan gitarrsolona och tuffa riffen för att sedan avlösas av någon människa som för en monolog med sig själv om döden. Det låter hämtat från något radioprogram eller någon film. Sista spåret ”Missing” får man höra en lista uppläst över försvunna ungar i USA. Det är just USA det luktar över den här demot. Amerikas baksida med våld, död och andra hemskheter. För att vara en demoskiva är det här riktigt bra. Med 10 till låtar så skulle det gå släppa skiten på bolag helt klart. Synd att det här lär vara det enda man får höra från dessa herrar.

Zombie Flesh Eaters

grillbritt — Wed, 10 Oct 2007 01:07:20 +0000

Regi: Lucio Fulci
År: 1979
Skådespelare: Tisa Farrow, Richard Jonson

”Zombie Flesh Eaters” är en inofficiell uppföljare på George Romeos klassiska zombierulle ”Dawn of the Dead”, fast här är det Lucio Fulci som står för regin. Skräckmästaren har i denna rulle slagit till med en historia om mystiska riter och voodoo på en ö i fjärran land. Huvudpersonerna (en snokande journalist och en vacker kvinna) åker till den västindiska ön Matoul för att ta reda på mer om en båt med zombies som har drivit rakt in i New Yorks hamn. Efter en spännande actionscen med en haj och en zombie hamnar dom på ön, där de levande döda blir fler och fler och hungrar efter smaskigt människokött. Men bäst är ändå slutscenen! Musiken och stämningen i filmen är på topp, men den känns bitvis lite seg. Trots det är den ett rejält stycke redig zombierulle. Starkt rekommenderad!