The International Noise Conspiracy – Changing Weather, A New Morning
Den agitatoriska sammanslutningen släpper ett till album! Jag som inte alls var förtjust i dom gamla fick en rejäl överraskning när jag hörde A New Morning. Undrade först om det verkligen var samma grupp, för det här låter verkligen bra. Så otroligt bra att jag vill smyga ut och spraya marxistiska slagord på träden och samtidigt sjunga med i texterna med min falska stämma. Det är bluesrock vi talar om, och med det sagt så fattar ni att ”yeah” stämpeln är klar. ”Yeah baby yeah” sjungs det varvat med politisk propaganda från den ljuva vänstern. Det här kan till och med få en moderat att smälta! ”Capitalism stole my virginity”, hävdar gamle Refused-grabben Dennis Lyxzén som även i det här bandet har ställt sig bakom mikrofonen. Och visst har han rätt! Vem vill tycka annat än illa om den kristna högern när man lyssnar på detta?
The (International) Noise Conspiracy
Yeah! Det är med viss stolthet vi kan presentera en liten intervju med dom alltid så aktuella The (International) Noise Conspiracy, som under några år har spridit sin musik som är rätt svår att slänga in under ett fack. Det är basisten Inge Johansson som svarar på frågorna.
Hjältarna poserar.
Hej! Vem är du egentligen?
Jag heter Inge Johansson. Punkare på 25+. Bor I Umeå I ett hemtrevligt kollektiv. Kommer ursprungligen från Kågedalen. Gillar punk, tjejer, skräckfilm, kaffe, sallad, te, hundar, mat, disco, sit ups och popcorn. Samlar på svenska punkplattor släppta mellan åren 78 och 85. Har körkort. Har inte gjort lumpen. Läser lagomt med böcker. Är alltid sjuk. Har fobi för sprutor.
Vad har hänt i t(i)nc den senaste tiden då?
Lustigt att du frågar för jag kom för två dagar sen hem ifrån två veckors repande I Los Angeles. Vi tog en paus I slutet av November förra året. Vi var utbrända. Vi gjorde 200 gig per år I tre år I sträck typ och släppte plattor därimellan och tillslut skar maskineriet ihop. Vi var psykiskt och fysiskt slut och bestämde oss för att vara ifrån varandra och skriva låtar på var sitt håll och slappna av lite. Dennis spelade in en soloplatta och jag åkte på crust turné med TJM. Sen gick vi allihop I idé ett tag. För några veckor sen hörde vi av varandra igen på allvar och bestämde oss för att repa igen. Vi åkte till Los Angeles (där Lars bor) och repade och skrev lite nya låtar. Vi hade jättekul och det är pepp och nytändning på G.
Ni kanske har fått den här frågan 10 000 gånger, men varför valde ni att heta The (international) noise conspiracy, och varför en parantes?
Vi valde namnet för att det passade idén med bandet bra. Det är mer en beskrivning än ett namn om du frågar mig. Vi använder ljudet (och oljudet) som ett vapen I kampen helt enkelt. Och de idéer vi pratar om och vill förmedla är inte knutna till någon speciell plats, utan vi vill se saker i ett större perspektiv. Internationell solidaritet. Parentesen sitter där
för att den är snygg och för att vi inte var så internationella när vi startade bandet och alla bodde kvar I Sverige. Nu ser det ju lite annorlunda ut.
Ni ska spela in eran nästa fullängdare i sommar. Hur kommer den att skilja sig från föregående släpp? Några celebra gäster? Dr Alban kanske?
Det kommer nog att skilja sig otroligt mycket. De senaste låtarna vi skrivit låter riktigt bra, även om de bara har varit jag, Lars och Ludde som repat så har det låtit bra och fett bara I låtarnas ”stomme” så att säga. Och vi kommer att använda en helt annan studio och en helt annan producent denna gång så jag tror att vi kommer att lyfta rent musikaliskt en hel del, men mer kan jag inte säga nu. Och nej. Dr.Alban får inte vara med. No Coke för fan.
Vilka var dom musikaliska influenserna när ni började spela tillsammans? Alltså hur hade ni tänkt att det skulle låta?
När vi först pratade om att bilda band och började repa där 98 någon gång ville vi låta som Sonics eller typ The Jam. Men det gick inte med Ludde på trummor så vi fick ändra kurs lite och så blev det som det blev. Jag tror att det finns allt från The Who till The Smiths och allt från MC5 till MC Ren I vår musik.
Ni har turnerat i USA nu. Hur blev ni emottagna i kapitalismens hemland med tanke på erat budskap?
Faktiskt så är vi mycket större I USA än vad vi är I Sverige. Speciellt runt kommersialismens högborg Californien. Där kan vi dra 1500 besökare på en spelning och det är nästan lite ”idoldyrkan” (på gott och ont) när vi kommer till stan. Vi är lite av ett större ”kultband” där och vi gör alltid två långa USA turnéer per år. Man kan tro att alla I USA är feta svin som röstar på George II Bush, gillar kriget, kör bil till kyrkan och föder upp ungarna på McDonken. Och det finns naturligtvis också. Men det finns också en massa människor som är smarta, trevliga, snygga, revolutionära som gillar musik och som tar emot en med öppna armar. Jänkare är nog världens trevligaste folkslag tror jag. Jag har alltid jättekul I USA.
Är det någon skillnad på publiken i USA jämfört med Europa?
Vi har en ganska blandad publik. Allt från trendiga indiekids som gillar våra kläder och att vi är ”the flavour of the month” till squatpunkare som gillar budskapet. I USA är det mer ”stil” på ungdomarna som kommer. Killarna har lite tajtare brallor och röker mindre än I Europa. Tjejerna har lite mer smink, lite snyggare kläder och är lite sötare I största allmänhet. Alla har egen bil. I Europa är det mer blandat på något sätt. Publiken ser ju inte klok ut. Vilket förståss är jättekul!
Hjältarna i nya kostymer.
Vad tycker du förresten om den politiska situationen i USA? Jag menar med all
reklam, kapitalism, vapen och skit överallt.
Kapitalismen är ju global så den är ju samma här som där. Så det finns ju inte så mycket att säga än att det är samma helvettes bulldozer som kör över mänskliga rättigheter och generationer av frihetskap på alla håll på jorden. Vapen har jag aldrig sett I hela mitt liv. Inte ens I USA. Jo, en gång när jag blev spöad av en snut inne på en toalett på en biograf I
Seattle. Men det positiva med USA och politik är att det just nu finns en väldigt stark anti krigsrörelse där. När jag var I USA senaste så såg jag lika mycket antikrigs bildekaler som jag såg ”United we stand” bildekaler för ett år sen. Och det är ju en märklig och positiv vändning.
Du vrålar ju även i Totalt Jävla Mörker när du inte sköter basen i t(i)nc. Räcker
tiden till?
Jag var ju med I TJM innan INC bildades så ska man vara riktigt noggrann så är ju INC mitt ”sidoprojekt”. Jag hinner med. Skriver låtar till TJM när andan faller på men med live biten har vi löst det såhär att jag är inte alltid med när TJM spelar live för om jag är upptagen med INC så går det ju bara inte att vara på två ställen samtidigt. Så ibland kör TJM som
en kvintett istället för en sextett. Jag vill inte att TJMs skapande ska bero på mig så jag är helt lugn med att det är så, men jag är med så mycket jag hinner med.
Vad gör du på din fritid förutom att spela musik? Jobb eller familj? Kan ni leva på
musiken förresten?
Jag är ”musiker” (haha.) på heltid. När vi som INC gör 200 gig per år finns det ingen tid för jobb eller skola. Vi klarar oss på vår musik och jag ser det som ett fantastiskt privilegium att kunna göra det. Jobbade parallellt med turnérandet som vikarierande vårdbiträde ett par år, men sen tog musiken överhanden helt och vi började göra oss nog mycket pengar för att vi skulle kunna leva på det. Har en familj, men det påverkar inte ekonomin mer än att jag måste köpa julklappar till lillsyrrans barn lite en gång per år.
Hur pass populära är ni egentligen? Har du några siffror på antal sålda album?
Det underliga med vår popularitet är att vi drar mycket större publik än vad vi säljer skivor. Vi säljer inte så värst mycket plattor. Varje LP vi gjort hittils har väl sålt typ mellan 60.000-70.000 ex eller något liknande. Men vi drar ju mycket mer än så när vi gör våra turnéer. Gör vi 10 spelningar I Tyskland spelar vi för typ 15.000 pers men jag vet inte om vi sålt så många plattor där. Vi måste få den ekvationen att gå ihop snart.
Den här bilden är tagen 1987 när alla i bandet jobbade
tredubbla skift på skofabriken i Kågedalen.
Hur går låtskrivningsprocessen till i bandet? Vem gör vad?
Det är ofta låååånga jam sessions. En låt är aldrig färdig som idé utan den växer med tiden att vi spelar den live och repar den. Någon har en idé tex ett gitarr riff eller en basgång eller en melodislinga eller vad som helst och så spelar vi den ihop tills vi får rätt känsla för det. Sången kommer lite senare. Den improviseras också fram många gånger.
Har du något pinsamt konsertminne att lätta upp stämningen med?
Inget jag kommer på på rak arm sådär. Tyvärr.
Vad händer i sommar då förutom inspelningen av albumet? Inga festivaler
antar jag…?
Nej jag tror inte vi ska spela före skivan är klar och det lär ta nästan hela sommaren. Förutom det hoppas jag på sol och bad bara. Beach 2003 är redan ett begrepp!
Tack för intervjun! Några sista ord?
Tack och hej!
* * *
Diskutera gärna intervjun och bandet i forumet!
Länkar:
The (international) noise conspiracy
Burning Heart
Refused
Red
mars, 2003
