Nightwish – From Wishes to Eternity

oktober 10, 2007 at 12:45 f m (Skivrecensioner) (, , , )

Det här är Nightwishs första liveskiva, och innehåller många gamla hits från deras skivor. Fast här då spelade live inför ett enormt folkhav någonstans kan man nog tänka sig. Ljudet är rätt bra, publiken jublar och alla är glada och lyckliga. Ett bra kap om man är intresserade av en liveskiva med Nightwish naturligtvis. Själv så håller jag mig nog till albumen ett tag till.

Permalänk Kommentera

Marilyn Manson & The spooky kids – Live/Birth of the anti-christ

oktober 10, 2007 at 12:40 f m (Skivrecensioner) (, , , )

Skivbolag: Nightingale recordsLikt ”Genesis of the devil” är inte heller dessa två skivor utgivna av Herr Manson & co. Det är den f.d gitaristen Daisy Berkovitz som har gett ut dom. Han vann över Manson i rätten, och ägde enligt lag mycket av The spooky kids låtmaterial. Han tog tillfället i akt och försökte tjäna en hacka på dom gamla alstrena. Materialet har släppts i form av två skivor i samma kvalite som gammla skitna bootlegs. Lågupplösta bilder i den 2 sidiga bookletten och fjuttiga 7 låtar per skiva. En sak som dock är ganska intressant med dessa två skivorna är cd-rom spåren som innehåller några live filmer. Filmade med handkamera för flera år sedan med taskigt ljud är (eller var) rariteter för sammlarna.Den musikaliska biten är inte nått jag tänker ta upp. Låtarna är inte skrivna och inspelade för att hamna på en cd. Absolut inget ont om Marilyn Manson, dessa skivor är en ful hämdaktion från Daisy’s håll. Det är gammalt material som inte är representativt för vad Marilyn Manson spelar eller har spelat. Daisy lämnade The Manson family för länge sedan. Det blir icke godkänt.

- Eric

Permalänk Kommentera

Lord Belial – Angelgrinder

oktober 10, 2007 at 12:38 f m (Skivrecensioner) (, , )

Utkom: 2002 Här var det hård och skoningslös black metal från dom trevliga gossarna i Lord Belial. Det går fort, det är elakt (överraskade?) och det är bra. Texterna tar inte precis upp några ovanliga ämnen i black metal-världen, utan handlar om Satan, hemskheter, krig, misär och kristendom. Inget fel i det i och för sig. Råslakten och frenetiska piskandet på trumskinnen fortskrider inte i oavbruten takt genom hela skivan, utan det varieras även lite hit och dit för att undvika att det blir långrandigt. Men alltigenom så är det en bra skiva och rekommenderas som frälsningsmetod för indiepopare eller alternativt som ”partypooper” på lokala fjortisfesten. Ta med folköl och headbanga!

Permalänk Kommentera