Nasum – Human 2.0
Att Nasum är ett av Sveriges absolut bästa grindcore-band bevisade dom med sitt första album Inhale/exhale, och inte har dom blivit sämre sen dess precis. Vi talar om otroligt hård och skön grindcore där grabbarna har tagit influenser från hardcore och kört det i köttkvarnen med massa kängpunk och crust, samt kryddat med politiska texter, och lagt in i den fetaste distkorven i Sverige. Eller köttkvarn egentligen… dom använder nog vanlig köksmixer och blandar med grönsaker eftersom dom är vegetarianer. Lyriken handlar mestadels om samhället, och det är inga sköna ord om detta vi får höra vrålas ut av Mieszko Talarczyk ljuva stämma. Anders Jakobson är mannen på trumstolen, och det hörs att han kan sina grejer för han bankar frenetiskt hårt och snabbt på skinnen. Precis som det ska vara! Även om superlativen har haglat över detta album på andra ställen så tycker jag ändå att deras första fullängdare är ett snäpp vassare. Men man ska inte klaga så mycket på idolerna utan vi ska istället tälta utanför deras hem och skrika som galna fjortisäckel varje gång vi ser någon gå förbi i något fönster. Vi ses där!
LOK – Ut ur discot och in i verkligheten
LOK dundrar igång och det blir med detsamma fjortisfest med folköl. Detta föreställer någon sorts perverterad hardcore, fast med en riktigt värdelös sångare och riktigt skrattretande dåliga texter.Om man bortser från det så låter musiken stundom acceptabel, men fungerar inte alls ihop med vokalisten.
Ibland låter det lite åt thrash-hållet faktiskt, och sånt är ju alltid uppskattat. Men sen finns det då låttitlar som ”Sug min”, ”Håll käften” och ”Ta stryk” finns med, och dom duger inte ens att skratta åt utan man vrider sig istället på golvet i obegripliga sympatiplågor. Få tyst på eländet!
