The International Noise Conspiracy – Changing Weather, A New Morning
Den agitatoriska sammanslutningen släpper ett till album! Jag som inte alls var förtjust i dom gamla fick en rejäl överraskning när jag hörde A New Morning. Undrade först om det verkligen var samma grupp, för det här låter verkligen bra. Så otroligt bra att jag vill smyga ut och spraya marxistiska slagord på träden och samtidigt sjunga med i texterna med min falska stämma. Det är bluesrock vi talar om, och med det sagt så fattar ni att ”yeah” stämpeln är klar. ”Yeah baby yeah” sjungs det varvat med politisk propaganda från den ljuva vänstern. Det här kan till och med få en moderat att smälta! ”Capitalism stole my virginity”, hävdar gamle Refused-grabben Dennis Lyxzén som även i det här bandet har ställt sig bakom mikrofonen. Och visst har han rätt! Vem vill tycka annat än illa om den kristna högern när man lyssnar på detta?
Låtsnack #1
Så var det äntligen dags att publicera vårt första låtsnack här på GrillBritt. Det gjordes får bra många månader sedan, men har inte publicerats för att vi fortfarande saknar svar från ett par.. hmm.. inga namn nämnda. Så, här får ni ett halvfärdigt låtsnack att bita i. Nåväl, bättre än ingenting. För er oinvigda så kan jag meddela att låtsnack är en rolig företeelse då någon skickar ett band eller en skiva till diverse intelligenta människor som sedan lyssnar på alla låtar på bandet/skivan, och sen skriver några rader om vad dom tror att det är och vad dom tycker om låtarna. Det kan blir rätt roliga gissningar och svar ibland. Särskilt när svinen inte gillar låtarna. Nästa låtsnack ska bara innehålla brutal metal!
Medverkande:
Calle Granehult (Chrome)
Face (Backlash)
Yxan (Backlash)
1. SOHR – MBD
Face: M eller nåt, eller inte… Kom in i matchen, det låter som ett jävla intro hela tiden.
Yxan: Ingen aning. Jobbig låt.
Calle: Min första tanke var; Messhuggah men ganska snart avfärdar jag den tanken. Varken den tekniska kompetensen eller kvalitén hos Norrlänningarna (Sohr är också norrlänningar!/red) finns där. Monotont riffande och texter av modell tidig pubertet tilltalar inte mig. Tuffa ord som ”Fuck”, ”Cunt” och ”Bitch” går säkert hem hos Amerikas yngre män. Jag håller mig dock tveksam till detta. Låten heter säkert ”War”, ”Kill” eller något annat coolt.
2. Within temptation – Dark Wings
Face: Nån verkar ha remixat SLADE. Donna Summer eller? Jag tror det är LEFT HAND SOLLUTION.
Yxan: Brud på sång, ingen aning. Goth-light typ.
Calle: Metal(?!) med syntar, stråkar och kvinnlig skönsång. Inget jag lyssnar på privat men jag gissar på att det är Theatre of Tragedy-sångerskans soloskiva låten kommer från. Liv Kristine eller något liknande heter hon har jag för mig. Om det är fel sätter jag en spänn på något av banden på Seasons Of Mist.
3. Coprofago – Human nature
Face: Yngve Malmsteen eller? Nån vill vara NASUM, spela fortare och lägg ner gospelpartierna. Vet fan inte vad det är.
Yxan: Meckig jävla skit i början. Sen rensas det. Ganska tufft. Vet ej vad det är.
Calle: Tekniskt avancerat mangel med miljontals taktbyten. Låter helt ok tills det lökiga basbreaket i mitten av låten. Har ingen aning om vad bandet heter men tippar på att de är jänkare eller svenskar.
4. Dennis Hansson – Apjakten
Face: Nån har tagit piller… Luktar stesolid lång väg. Folkölshumor. Funkar bra efter några 7,2:or.
Yxan: Acapella med Grillbritts Morsa påtänd i duschen. Bäst hittills.
Calle: Ja, att låten heter ”Apjakten” är ingen vågad gissning, och är det fel chansar jag på ”Trolljakten” alternativt ”Långtradarjakten”. Klimax uppnås i tredje versen när sångerskan härmar ett signalhorn och det med bravur.
5. Getbröl – Invalidos kromosomkalas
Face: Bransta City Släckers på för sakta hastighet. Grillbritts polare säkert. (Något åt det hållet/red)
Yxan: Nån är arg som fan. Ett jävla liv. Inte bra, bara jobbigt.
Calle: Vansinnig dammsugar-grind med en ljudkvalité som är under all kritik. Skulle inte bajsa i brallan av förvåning om gruppen kommer från Japan. Är inte speciellt insatt i genren men kan det vara Merzbow?
6. Holk! – Hora från Prag
Face: Bra knulltakt. Lät lite som TRANCE DANCE i början. Sen ballar det ur när han börjar sjunga. Vet inte vad det är, och vill fan inte veta det heller.
Yxan: Fan va dåligt! Nån jävla tönt som har KRISTET UTSEENDE-komplex.
Calle: ”Hora ifrån Prag” framfört av något genomruttet svenskt demoband. Usel låt, uslare ljud och uslast av allt är texten. Att rimma på Prag, dag och behag borde generera en heldag tillsammans med Tribal Ink som straff.
7. Morgul – Stealth
Face: Ytterligare en låt som verkar vara ett långt intro. MORTIIS eller nåt.
Yxan: Doomigt intro. Vi gissar fan på MORTIIS.
Calle: Låten verkar heta något i stil med ”Sanktus Spiritus” och bandet är något brittiskt eller svenskt (black)metalband.
8. Napalm Death – Taste the Poison
Face: Coola trummor. Växelsång… Rätt schysst, vet inte vad det är. Bästa låten hittills.
Yxan: Råpunk med hundsång och dä. Bra men jag vet inte vad det är.
Calle: Något sentida alster signerat Napalm Death kan jag tänka mig. Sången påminner om Barney Greenway och det piskar på ganska bra så det måste det vara. Personligen gillar jag bäst tiden då Lee höll i miken men senaste plattan var en klar uppryckning.
9. Nargaroth – Herbstleyd
Face: Då var det intro igen då… DARK TRANQVILITY eller nåt, eller hur det nu stavas.
Yxan: Grindar på som fan. Pajar låten med en massa töntiga partier.
Calle: Va faan! Kyrkklockor och munkar igen. Sångaren verkar ha väldigt ont någonstans för han gastar som en stucken gris. Blackmetal med på tok för mycket porlande bäckar och troll i skogen för min smak. Är det ”Blame the light” grisen skriker? Då gissar jag på att låten heter det.
10. Nasum – Shapeshifter
Face: Dra åt helvete.
Yxan: Låter lite som DRILLER KILLER men det är nåt annat.
Calle: Svensk döds från nittiotalet och med största säkerhet inspelat i Studio Sunlight med Tompa Skogsberg vis rattarna. Sångaren har en grym röst han verkar ta enda från pungen, precis som det ska vara. Känner igen låten väldigt väl men kan inte placera den. Det är inte Edge of Sanity och inte Dismember, kanske Grave? Låten heter ”Shapeshifter” eller ”Trendkiller”.
11. Spineshank – Malnutrition
Face: Nån vill leka MANSON på introt. Det gick så där.
Yxan: Jävla kuk neo skit.
Calle: Kräkmedlet nummer ett! Välproducerad neometal som säkert ligger etta på alla alternativa listor som finns och besudlat Kerrangs omslag ett flertal gånger. ”Creep” heter nog låten och bandet har inte den blekaste aning om.
12. Strapping Young Lad – AAA
Face: Kuken. Suger fitta. Ge hit en SKID ROW-låt för fan!
Yxan: Ät skit.
Calle: Uuueakkkk!!! Ännu mer neometal. Denna gång heter låten ”No one hears, no one knows” framförd av något jänkarband med 8 basister, 5 trummisar och 27 sångare men som trots detta låter lika farliga som min nittiotvååriga morfar.
13. The International Noise Conspiracy – Capitalism stole my virginity
Face: Stäng av skiten!
Yxan: Fan va dåligt! Jävla prettorock.
Calle: International Noise Conspiracy med hitsingeln ”Capitalism stole my virginity”. Ett av gruppens riktigt bra spår. Bortsett från att de i princip snott hela sitt koncept från Make-Up så svänger Lyxzén med vänner på riktigt bra. Mindre mellansnack och mer rock på livespelningarna vore dock att föredra.
14. Tidfall – A hidden realm
Face: Dubbla kaggar och hela skiten.
Yxan: Corpsepaint och sånt.
Calle: För tusan gubbar! Du har ingen mer genomtrist fuskblackmetal att plåga mig med? Dimmu Borgir säger jag men det är väl säkert fel.
15. Tunnan och Moroten – Farbror Adolfs saddofest
Face: Nu har nån varit full igen.
Yxan: Lillhagens egna lilla orkester.
Calle: Bajs, kiss och prutt. Inte speciellt kul tycker jag men säkert Robban femton vårar som kör trimmad Yamaha DT och snusar portionssnus med mintsmak. Eftersom jag inte tror att det är Kristet Utseende så säger jag Vrävarna. Riktigt dåligt var det i alla fall.
Final words
Calle: Det var en samling med sällsynt dåliga låtar du knåpat ihop, unge man. I egenskap av stort fan av punk och väldigt litet fan av metal i all dess form gick det naturligtvis åt pipsvängen för mig.
Face och Yxan: Ok, det var allt, gick åt helvete precis som vanligt. Mer SKID ROW, SLADE, POISON och dä nästa gång.
The (International) Noise Conspiracy
Yeah! Det är med viss stolthet vi kan presentera en liten intervju med dom alltid så aktuella The (International) Noise Conspiracy, som under några år har spridit sin musik som är rätt svår att slänga in under ett fack. Det är basisten Inge Johansson som svarar på frågorna.
Hjältarna poserar.
Hej! Vem är du egentligen?
Jag heter Inge Johansson. Punkare på 25+. Bor I Umeå I ett hemtrevligt kollektiv. Kommer ursprungligen från Kågedalen. Gillar punk, tjejer, skräckfilm, kaffe, sallad, te, hundar, mat, disco, sit ups och popcorn. Samlar på svenska punkplattor släppta mellan åren 78 och 85. Har körkort. Har inte gjort lumpen. Läser lagomt med böcker. Är alltid sjuk. Har fobi för sprutor.
Vad har hänt i t(i)nc den senaste tiden då?
Lustigt att du frågar för jag kom för två dagar sen hem ifrån två veckors repande I Los Angeles. Vi tog en paus I slutet av November förra året. Vi var utbrända. Vi gjorde 200 gig per år I tre år I sträck typ och släppte plattor därimellan och tillslut skar maskineriet ihop. Vi var psykiskt och fysiskt slut och bestämde oss för att vara ifrån varandra och skriva låtar på var sitt håll och slappna av lite. Dennis spelade in en soloplatta och jag åkte på crust turné med TJM. Sen gick vi allihop I idé ett tag. För några veckor sen hörde vi av varandra igen på allvar och bestämde oss för att repa igen. Vi åkte till Los Angeles (där Lars bor) och repade och skrev lite nya låtar. Vi hade jättekul och det är pepp och nytändning på G.
Ni kanske har fått den här frågan 10 000 gånger, men varför valde ni att heta The (international) noise conspiracy, och varför en parantes?
Vi valde namnet för att det passade idén med bandet bra. Det är mer en beskrivning än ett namn om du frågar mig. Vi använder ljudet (och oljudet) som ett vapen I kampen helt enkelt. Och de idéer vi pratar om och vill förmedla är inte knutna till någon speciell plats, utan vi vill se saker i ett större perspektiv. Internationell solidaritet. Parentesen sitter där
för att den är snygg och för att vi inte var så internationella när vi startade bandet och alla bodde kvar I Sverige. Nu ser det ju lite annorlunda ut.
Ni ska spela in eran nästa fullängdare i sommar. Hur kommer den att skilja sig från föregående släpp? Några celebra gäster? Dr Alban kanske?
Det kommer nog att skilja sig otroligt mycket. De senaste låtarna vi skrivit låter riktigt bra, även om de bara har varit jag, Lars och Ludde som repat så har det låtit bra och fett bara I låtarnas ”stomme” så att säga. Och vi kommer att använda en helt annan studio och en helt annan producent denna gång så jag tror att vi kommer att lyfta rent musikaliskt en hel del, men mer kan jag inte säga nu. Och nej. Dr.Alban får inte vara med. No Coke för fan.
Vilka var dom musikaliska influenserna när ni började spela tillsammans? Alltså hur hade ni tänkt att det skulle låta?
När vi först pratade om att bilda band och började repa där 98 någon gång ville vi låta som Sonics eller typ The Jam. Men det gick inte med Ludde på trummor så vi fick ändra kurs lite och så blev det som det blev. Jag tror att det finns allt från The Who till The Smiths och allt från MC5 till MC Ren I vår musik.
Ni har turnerat i USA nu. Hur blev ni emottagna i kapitalismens hemland med tanke på erat budskap?
Faktiskt så är vi mycket större I USA än vad vi är I Sverige. Speciellt runt kommersialismens högborg Californien. Där kan vi dra 1500 besökare på en spelning och det är nästan lite ”idoldyrkan” (på gott och ont) när vi kommer till stan. Vi är lite av ett större ”kultband” där och vi gör alltid två långa USA turnéer per år. Man kan tro att alla I USA är feta svin som röstar på George II Bush, gillar kriget, kör bil till kyrkan och föder upp ungarna på McDonken. Och det finns naturligtvis också. Men det finns också en massa människor som är smarta, trevliga, snygga, revolutionära som gillar musik och som tar emot en med öppna armar. Jänkare är nog världens trevligaste folkslag tror jag. Jag har alltid jättekul I USA.
Är det någon skillnad på publiken i USA jämfört med Europa?
Vi har en ganska blandad publik. Allt från trendiga indiekids som gillar våra kläder och att vi är ”the flavour of the month” till squatpunkare som gillar budskapet. I USA är det mer ”stil” på ungdomarna som kommer. Killarna har lite tajtare brallor och röker mindre än I Europa. Tjejerna har lite mer smink, lite snyggare kläder och är lite sötare I största allmänhet. Alla har egen bil. I Europa är det mer blandat på något sätt. Publiken ser ju inte klok ut. Vilket förståss är jättekul!
Hjältarna i nya kostymer.
Vad tycker du förresten om den politiska situationen i USA? Jag menar med all
reklam, kapitalism, vapen och skit överallt.
Kapitalismen är ju global så den är ju samma här som där. Så det finns ju inte så mycket att säga än att det är samma helvettes bulldozer som kör över mänskliga rättigheter och generationer av frihetskap på alla håll på jorden. Vapen har jag aldrig sett I hela mitt liv. Inte ens I USA. Jo, en gång när jag blev spöad av en snut inne på en toalett på en biograf I
Seattle. Men det positiva med USA och politik är att det just nu finns en väldigt stark anti krigsrörelse där. När jag var I USA senaste så såg jag lika mycket antikrigs bildekaler som jag såg ”United we stand” bildekaler för ett år sen. Och det är ju en märklig och positiv vändning.
Du vrålar ju även i Totalt Jävla Mörker när du inte sköter basen i t(i)nc. Räcker
tiden till?
Jag var ju med I TJM innan INC bildades så ska man vara riktigt noggrann så är ju INC mitt ”sidoprojekt”. Jag hinner med. Skriver låtar till TJM när andan faller på men med live biten har vi löst det såhär att jag är inte alltid med när TJM spelar live för om jag är upptagen med INC så går det ju bara inte att vara på två ställen samtidigt. Så ibland kör TJM som
en kvintett istället för en sextett. Jag vill inte att TJMs skapande ska bero på mig så jag är helt lugn med att det är så, men jag är med så mycket jag hinner med.
Vad gör du på din fritid förutom att spela musik? Jobb eller familj? Kan ni leva på
musiken förresten?
Jag är ”musiker” (haha.) på heltid. När vi som INC gör 200 gig per år finns det ingen tid för jobb eller skola. Vi klarar oss på vår musik och jag ser det som ett fantastiskt privilegium att kunna göra det. Jobbade parallellt med turnérandet som vikarierande vårdbiträde ett par år, men sen tog musiken överhanden helt och vi började göra oss nog mycket pengar för att vi skulle kunna leva på det. Har en familj, men det påverkar inte ekonomin mer än att jag måste köpa julklappar till lillsyrrans barn lite en gång per år.
Hur pass populära är ni egentligen? Har du några siffror på antal sålda album?
Det underliga med vår popularitet är att vi drar mycket större publik än vad vi säljer skivor. Vi säljer inte så värst mycket plattor. Varje LP vi gjort hittils har väl sålt typ mellan 60.000-70.000 ex eller något liknande. Men vi drar ju mycket mer än så när vi gör våra turnéer. Gör vi 10 spelningar I Tyskland spelar vi för typ 15.000 pers men jag vet inte om vi sålt så många plattor där. Vi måste få den ekvationen att gå ihop snart.
Den här bilden är tagen 1987 när alla i bandet jobbade
tredubbla skift på skofabriken i Kågedalen.
Hur går låtskrivningsprocessen till i bandet? Vem gör vad?
Det är ofta låååånga jam sessions. En låt är aldrig färdig som idé utan den växer med tiden att vi spelar den live och repar den. Någon har en idé tex ett gitarr riff eller en basgång eller en melodislinga eller vad som helst och så spelar vi den ihop tills vi får rätt känsla för det. Sången kommer lite senare. Den improviseras också fram många gånger.
Har du något pinsamt konsertminne att lätta upp stämningen med?
Inget jag kommer på på rak arm sådär. Tyvärr.
Vad händer i sommar då förutom inspelningen av albumet? Inga festivaler
antar jag…?
Nej jag tror inte vi ska spela före skivan är klar och det lär ta nästan hela sommaren. Förutom det hoppas jag på sol och bad bara. Beach 2003 är redan ett begrepp!
Tack för intervjun! Några sista ord?
Tack och hej!
* * *
Diskutera gärna intervjun och bandet i forumet!
Länkar:
The (international) noise conspiracy
Burning Heart
Refused
Red
mars, 2003
